Det är med blandade känslor jag har följt dramat kring Hammarby och Balrog under hösten. Det kulminerade i helgen med att Balrog ställde upp med sitt superligalag då deras farmarlag Huddinge mötte Hammarby. Den officiella förklaringen var att Balrogs spelare behövde en träningsmatch i benen och Hammarby skulle då vara en lämplig motståndare. I princip alla Huddinges ordinarie spelare fick stå över till förmån för stjärnorna från Balrog. Tanken var förstås att köra över Hammarby i deras satsning mot division 1 och superligan.

Vad är det då som gör att Balrog så gärna vill lägga krokben för Hammarby i deras satsning mot eliten? Bakgrunden är i korthet så att Balrogs stora stjärna, Mikael Karlsson, skrev på för Hammarby trots gällande kontrakt med Balrog. Mikael Karlsson hävdar visserligen att kontraktet är förfalskat (!) men det kan vi nog ta med en nypa salt. Micke har en brokig historia bakom sig med diverse underliga kontraktsskriverier. När han spelade i Södertälje skrev han på för Södertälje och AIK och samtidigt lovade han Dalen att spela för dem… Balrog vill hävda sitt kontrakt och ordkriget har varit i full gång ett bra tag.

Oavsett hur vi värderar bakgrunden till schismen är Balrogs agerande i matchen med Huddinge mot Hammarby helt förkastligt och pinsamt för innebandyn. Det är vid dessa tillfällen media väljer att skriva om innebandy (läs t ex Aftonbladet "http://www.aftonbladet.se/sportbladet/innebandy/article6140929.ab")

Hammarby vann prestigematchen med 6-4! Underbart!

Händelsen belyser på sätt och vis problemet med de etablerade lagens U-lag även om Huddinge är ett farmarlag till Balrog. Via U-lagen har storlagen möjlighet att ge talanger speltid i seniorsammanhang i lägre divisioner vilket förstås gynnar talangutvecklingen. Samtidigt måste storklubbarna vara mycket varsamma med de möjligheter de har till att toppa sina lag för att nå de serier de önskar. De mindre klubbarna står maktlösa och har inget sportsligt att sätta emot för att nå sina mål i seriespelet. Det är extremt viktigt att innebandysverige behåller sin bredd i de lägre serierna för att innebandyn ska utvecklas. Då måste också lagen i de lägre serierna känna att de möter motståndare med homogena lag och spelartrupper att lita på.

Vi har i Uppland ett flertal U-lag i de lägre divisionerna. I division 6 är vartannat lag U-lag. I division 5 har vi 5 U-lag medan endast ett U-lag spelar i division 4. I D2 spelar 3 U-lag medan det spelar 4 U-lag i D3. Jag påstår inte att föreningarna bakom U-lagen missköter laguttagningarna, men jag hoppas att de är på sin vakt mot frestande toppningar i avgörande matcher.

Till ett annat ämne. Fotbollen i Uppland har valt att skippa förbudet mot seriespel och cuper med resultat för spelare vid en ålder under 12 år. Låt oss hoppas att innebandyn följer fotbollens exempel så kommer intresset åter att skjuta i höjden för innebandy i lägre åldrar!

/Lasse Jansson